I början av 70-talet handplockades Inger Wallin, som då var nyutbildad receptarie, till Apotekets forskningslaboratorium. Där arbetade hon med cancermedicin i ett team som bedrev forskning i världsklass.
Men när apoteksmonopolet upphörde 2009 fanns det inte längre någon som ville ta på sig kostnaderna för laboratoriet. 1 juli 2010 stängdes portarna för gott och 60 år gammal stod Inger utan arbete.
– Det kom inte som en chock. Jag hade kunnat fortsätta på ett annat laboratorium, men jag hade helt andra framtidsplaner.
Stort stöd från TRR
Tre år tidigare hade Inger gått en kurs i ystning i Jämtland. Lite på skoj, men också med ett genuint intresse och bakgrund som dotter till en mjölkbonde.
– Efter att ha ystat hemma på hobbynivå med gott resultat, insåg jag att det faktiskt skulle kunna vara en väg att gå. Jag skulle få ett och ett halvt års lön från min gamla arbetsplats och kunde ägna den tiden åt att planera, berättar Inger.
God hjälp hade hon av sin rådgivare på TRR: Per Larsson, som lyssnade på hennes idé med stor entusiasm. Att Inger själv hade en klar framtidsvision och tydliga planer på hur hon skulle nå dit, gjorde deras arbete tillsammans lätt och roligt.
– Jag har fått mer stöd från TRR än jag någonsin förväntat mig. De har varit till enorm hjälp och uppmuntran under resans gång.
Nyttiga erfarenheter
Ystning är ingenting man ger sig på i en handvändning. Hantverket är komplicerat och regelverket kring hantering och hygien är rigoröst. Här har Inger stor nytta av sin bakgrund på laboratoriet:
– Jag kan mycket kemi och är van vid att vara extremt noga med hygienen. Jag är känd för att vara petig och det är heller ingen nackdel i det här sammanhanget.
I början ystade Inger sina ostar hemma i köket i villan i Vendelsö, strax söder om Stockholm. Mjölk hämtade hon liksom nu från närbelägna Åva gård, där hennes svärson tidigare jobbat.
Målet var ändå ett eget mejeri och till slut hittade hon vad hon sökte i ett hönseri i närheten, där hon fick hyra en drygt 100 kvadratmeter stor lokal i ena änden.
– Här hade jag en enorm hjälp av TRR . De har betalat arkitekten som hjälpte mig med ritningen till mejeriet och juristen som biträdde med att skriva hyresavtal. Dessutom har jag fått flera påbyggnadskurser i ystning – varav en där en duktig mejerist kom och höll en tredagarskurs för hela familjen.
Familjeprojekt
Två år senare är Ingers gårdsmejeri en om inte blomstrande, så i alla fall friskt växande rörelse. Hennes idag sex olika ostar säljs i noga utvalda matbutiker med inriktning på närproducerat och på restauranger i och kring Stockholm.
– Då och då tar jag några dagar till att åka runt och presentera mig och mina ostar. Annars består mina arbetsveckor vanligen av två dagars ystning och resten efterarbete och städning.
Gårdsmejeriet Sanda, som Ingers företag heter, har utvecklats till en familjeangelägenhet. Hennes man står i butiken, som öppnade i somras och ligger i anslutning till mejeriet. Hennes ena svärson sköter mjölkleveranserna och många andra praktiska göromål. Äldsta dottern och hennes sambo sköter hemsidan och hjälper till med extern kommunikation.
– Många tycker att jag är modig som har dragit igång det här, men jag visste vad jag gjorde. Jag är inte den som kastar mig in i något hals över huvud, men med noggranna förberedelser, stöd från familjen och inte minst från TRR, har det gått över förväntan!
Läs mer om Gårdsmejeriet Sanda på
www.gardsmejerietsanda.se
Text: Anne Ralf Hållbus
Foto: Anna Kregert
