Alla är överens om att det är den samlade kraftansträngningen från hela regionen som gjorde omställningsprojektet så lyckat – tillsammans med en unik samverkan.
Bra samverkan
Fia Wennman, en av TRRs projektledare, konstaterar att det har varit en samverkan från Ericsson, från facken, från TRR, från Arbetsförmedlingen, kommunen, region Gävleborg, länsstyrelsen med flera.
– Vi har dragit åt samma håll. Det har funnits en prestigelöshet och vi har funderat kring vem som gör det här bäst. Alla som har varit med har varit duktiga och dedikerade, på hugget och angelägna om ett bra resultat, säger Peter Edqvist, Ericssons projektledare som jobbar med hr-frågor inom Ericsson.
Och Mikael Palm, Unionens klubbordförande på Ericsson, håller med:
– Det har varit ett bra samarbete mellan de fyra facken och de andra inblandade. Alla har agerat lösningsfokuserat och medlemmarna är väldigt nöjda med omställningsprojektet. De tycker att de har fått den hjälp som behövts, inte bara när det gäller att hitta ett nytt jobb utan också rent medmänskligt.
Fler framgångsfaktorer
En av framgångsfaktorerna är att man tidigt, redan innan de anställda slutat, började planera framåt.
– Vi var med från första dagen, redan när de fick beskedet. Vi var bryggan mot framtiden, säger Fia Wennman.
Det var strax före jul 2009, kallt och snöigt i Gävle. Ericsson var en av de större arbetsgivarna i kommunen och företaget hade både en radiobasfabrik och en utvecklingsenhet här. Beskedet den där kalla dagen var att båda skulle läggas ner. Alla fick en årslön och erbjöds hjälp att hitta en ny framtid.
Från dag ett fanns en gemensam strävan och en uttalad målsättning att lösa situationen på bästa möjliga sätt. TRR och Startkraft fick uppdraget eftersom budskapet från Ericsson var att arbetare och tjänstemän skulle få samma möjlighet till hjälp.
Framtidscentret
Navet i det arbetet blev ett Ericsson framtidscenter. Tanken var att endast ha en plats som både fysisk och mental mötesplats för inspiration och framtidstro, med möjlighet till coachning och individuell rådgivning.
Där hölls seminarier, mässor och yrkesinformationer. Högskolan, Komvux och företag var där. Det anordnades möten med bemanningsföretag och mycket annat. Kort sagt: det jobbades för att hitta jobb, hela tiden med en insikt om att aktivitet skapar aktivitet och
därmed hopp.
Vad hände sedan?
Siffrorna efter två år är sensationellt bra, även om ett 90-tal personer fortfarande får fortsatt stöd. Redan i ett tidigt skede såg man att många hade låg utbildningsnivå – men därmed inte låg reell kompetens.
Tvärtom. Kompetensen var hög, men eftersom många kommit till Ericsson direkt från skolan och utvecklats på sin arbetsplats, gällde det att översätta den kompetensen.
Många möten
Landshövding Barbro Holmberg kom tidigt med i arbetet och har spelat en betydande roll.
– I fallet Ericsson samlas vi alla ungefär en gång varannan månad, ibland oftare. Det är jag som landshövding och chef för länsstyrelsen som leder mötena där också kommunalråd, kommundirektör, Arbetsförmedlingen, TRR, företagsledning samt representanter för de fackliga organisationerna ingår. Med alla samlade skapas en gemensam bild av situationen, vi formulerar vad som måste göras och av vem. Eventuella problem kan tas upp och omedelbart lösas vid bordet. Det gör omställningsarbetet så mycket mera effektivt och konstruktivt, säger Barbro Holmberg.
Och runt det där bordet finns en anda att våga testa saker som inte testats förut. Det handlar om allt från validering av kunskaper man inte har på papper, till att prova styling vid intervjuer.
Bäst i världen
Ericssons budskap den där decemberdagen 2009 var: ”vi ska stänga – men vi ska göra det bäst i världen”. Peter Edqvist funderar på målsättningen:
– Jag tror faktiskt det blev så. Vi har lyckats uppnå ett gott resultat, fått ett gott rykte på stan, både Ericsson, TRR och Startkraft, och vi ska komma ihåg att utgångsläget var svårt – vi hade redan den högsta arbetslösheten i landet, då den åttonde december 2009.
– Vi fortsätter att jobba hårt. Målet är att hitta en lösning för hundra procent av de drabbade. Utmaningen och det viktiga nu är uthållighet, mod och framtidstro. Vi har fortsatt många kontakter med företag, konstaterar Fia Wennman.
Text: Lena Nybladh-Liljedahl
